Den första anläggningen stod färdig här år 1950, och byggdes av fotbollsklubben Årsta SK. De byggde den som en pensionsförsäkring åt en fotbollsspelare som hade skadat sig och tvingats sluta spela i förtid.

Klubben "Hägern"

1953 bildades den första klubben och fick namnet "Hägern". På den tiden hette det miniatyrgolf, minigolf i folkmun, och man spelade på banor som var gjorda av tegelmjöl. För att hålla banorna i trim, var man tvungen under säsongen att regelbundet slipa banorna, vilket var ett arbete som utfördes av ideellt arbetande medlemmar. Banorna skulle också hållas fuktiga, vilket måste göras varje dag.
Vid den tiden var respekten för de slipade banorna mycket stor, och därför accepterades inte några stilettklackar och fotbollsskor på banorna. Kontrollen av banorna var mycket högre.

Den drivande mannen i klubben Hägern hette Tore Forsman, och gubbarna som slipade banorna hade ungefär samma ålder, men på ålderns höst orkade dessa kämpar inte längre att underhålla banan och Tore avled, nästan bokstavligen över slipspaden, som den siste entusiasten hos klubben.
Klubben upplöstes 1969, två år senare, på grund av att ungdomarna som skulle ta över banan och sköta slipningen krävde ersättning, som inte gjorde det ekonomiskt möjligt att driva klubben vidare.

Det fanns andra intressenter, framförallt andra klubbar var erbjudna att ta över verksamheten. Talluddens MGK var en klubb som blev av med sin anläggning, när Huvudstaleden byggdes, och som 1970 fick ta över verksamheten. Men detta fungerade inte heller utan 1972 gick klubben i konkurs.

Rolf Åhlman

1973 träder Rolf Åhlman in i bilden och tog kontakt med Stockholms parkförvaltning. Banan var då förfallen och huset hade vidöppna fönster och dörrar men den token undrade ändå om han kunde få ta över verksamheten.

Åhlman spikade ihop kåken och gjorde harakiri på väggarna, eftersom hela kåken var fuktskadad. Han låg och slipade i två somrar, 1973-74. Men detta arbete var mycket omfattande, och vid t ex störtregn var hela arbetet förgäves och måste göras om. Han tog ånyo kontakt med Stockholms parkförvaltning och undrade om han fick riva banorna och istället anlägga en filtbana.
Filtbanorna dök upp i början på 1970-talet och blev snabbt mycket populära. Vid pingst 1975 påbörjades arbetet, och på sommaren var det slutfört och banan spelbar. Ritningarna till banorna gavs av Bangolfförbundet.

Det fanns också intresserade ungdomar som ville att en klubb skulle bildas, och Rolf Åhlman fick då tag på några intresserade föräldrar som ville ingå i styrelsen, och Aspuddens Bangolfklubb bildades den 9 september 1975

Aspuddens bangolfklubb

Klubben fick en bra start, genom att den lyckades samla många intresserade ungdomar och flera föräldrar som ställde upp i styrelse och föreningsverksamhet.
Styrelsen bestod från början av ordförande Olle Bergkvist, sekreterare Sven Tenglin, som verkade på den posten i 26 år, och Britt Lundström som kassör under flera år. Olle Hillborg - vars son, Pelle, senare blev en framgångsrik spelare i klubben, landslagsspelare i mer än ett decennium, med många internationella meriter - fungerade som ungdomsledare på både klubb- och distriktsnivå.
Wolger Back var också en hjälpsam kraft vid många tillfällen.
Det här blir början på en framgångsrik period för klubben, och året därefter arrangeras kvällstävlingar på måndagar. Evenemanget blev mycket populärt, och varje måndagskväll samlades ett drygt fyrtiotal, och ibland mer än sextio deltagare. Kvällstävlingarna fortsatte att vara populära under flera år, och drog många olika bangolfare från olika klubbar runtom stockholmstrakten.

1977 arrangerar klubben sin första nationella tävling, och drar så mycket deltagare att man blev tvungen att använda sig av kvalgränser.

1979 spelades här SM för oldtimers och juniorer, tillsammans med Ersta BGK.

1977 börjar vi spela seriespel, med start i division 3 och avancerade så småningom till division 2. Vid en höstfinal i Upplands-Väsby, missade vi med ett slag - en miss på bana 18 - från att gå upp i högsta division. Laget bestod då av Lasse Johansson, Pelle Hillborg, Igor Borg, Pelle Bergkvist, Johan Dahlstedt, Mats Leifler och Ola Bleckert. Lasse Johansson var landslagsspelare och blev Europamästare 1984 individuellt, men då i en annan klubb. Mats Leifler var också landlagsspelare, liksom Pelle Hillborg. Dessa talanger, som Aspuddens bangolf hade drivit fram, värvades senare till andra klubbar, först till Tantogårdens minigolfklubb och senare Bålsta bangolfklubb, som på den tiden var en toppklubb i Sverige.

Tiderna förändras

Svårigheten att fånga ungdomars intresse ökade under hela 90-talet, vilket inte har varit specifikt för Aspuddens bangolfklubb. Satsningen på ungdomstävlingar, den s k "ungdomstouren" som arrangerats i Stockholm under många år, har nu upphört. Korpidrotten, som också omfattade bangolf, drog också ett antal deltagare, har också upphört. Men tävlingsverksamheten fortsatte med både nationella tävlingar och seriespel, under 1980- och 1990-talen, med några få års undantag.

Under 2000-talet så drabbades föreningen av en värvningskollaps, och föreningen dränades på sina spelarkrafter. 2005 arrangerades den sista nationella tävlingen, då finalen i Cup Stockholm avgjordes, vilket också sammanföll med vår trettioåriga existens. Därefter upplöstes klubben. Men på hösten 2006 samlades Rolf Åhlman, Britt Lundström och Mats Barrdunge, och bestämde sig för att åter bilda Aspuddens bangolfklubb. Resten är historia.